söndag 18 mars 2007

Ungliberal helg och cat fight


Martin Andreasson, ordförande i HBT-liberaler (tidigare HL) välkomnade mig till föreningens årsmöte som talare med orden ”Frida har tagit tid från den viktigaste aktiviteten i den liberala att komma hit”. Han hade helt rätt. Även om besöket hos HBT-liberalerna är viktigt med tanke på vårt nära samarbete – och kommande LUF-kampanj om lesbiska kvinnors rättigheter – var helgen höjdpunkt givetvis Basliberalen, Liberala ungdomsförbundets baskurs för nya medlemmar. Det finns inte en kurs i världen jag tycker är roligare, trots att jag vid det här laget säkert deltagit på över tjugo Basliberaler. Det är så häftigt att se ett nyväckt engagemang! Att höra vad det kommer ifrån, idéerna, viljan, idealismen! Det är minst lika nyttigt för mig att vara där som för de nya – jag blir också påmind om vad vi brinner för och vad LUF faktiskt står för. Härligt! Som vanligt svepte jag med blicken över deltagarna och undrade: Vilka blir kvar? Vilka kommer bli DO:sar, vilka kommer kandidera till FS – sitter en kommande förbundsordförande, minister, partiledare här inne? Basliberaler är det häftigaste som finns. Ett pånyttvaknande och en ego-boost – och massa trevliga människor.
På söndagskvällen skrev jag en artikel om Mona Sahlins linjetal som nyvald s-ordförande. Det är häftigt att sossarna äntligen fått en kvinnlig partiledare, men det är ledsamt att se att hennes första attacker är mot Maud Olofsson. Det skapar känslan av en cat fight, och det är mest löjligt. Sahlin kan väl gräla på Olofsson för centerns utspel kring arbetsrätten. Men att gå på Olofsson i frågor om småföretagande, där Sahlin själv dömdes ut som en helt overksam småföretagarminister, känns löjligt. Och varför riktar hon in sig på den enda kvinnliga borgerliga partiledaren?

Sahlin pratade hur som helst om att socialdemokratin är en frihetsrörelse. Dumheter. Med de kollektiviserande tankarna rörelsen drivit fram är frihet mycket långt borta. Till Expressen skrev jag ändå att det finns hopp. Sahlin har fattat vinkeln svenska folket kraftfullt gav henne: det gamla arbetarpartiet har fel perspektiv och därför fel lösningar. Dags att se enskilda individer framför stora (LO)-kollektivt. Så Sahlin talade äntligen om individen, och det ger mig lite hopp. Kanske kan sossarna därmed bli en intressant opposition som blir delaktig i en mer aktiv idédebatt. Liberaler varken är, blir eller vill de bli – men liberalare är de nog tvungna att bli – om Mona vill bli statsminister någon gång.