måndag 30 april 2007

Äntligen Agenda



Ja, jag gillar TV. Och jag gillar att inte behöva gå upp före fem för att medverka. Och framför allt gillar jag Agenda, som är ett lysande program. Så visst var jag nervös, framför allt när jag hamnade bredvid Johan Pehrson som inte bara är lång utan också tar mycket plats i samtalet. Efteråt skojade tv-folket om att jag borde ha fått stå på Maud-lådan – ja, jag är inte jättelång jag heller.

Inledningsfrågan: Behöver någon folkpartiet?” börjar gå mig på nerverna, speciellt som sossarna glatt plockat upp den, med tydligt syfte att splittra och försvaga alliansen. Fp är Sveriges enda renodlade EU-positiva parti. Det är vi som drivit utbildningsfrågan med sådan framgång att vi nu inte bara innehar ministerposterna som räknas, utan dessutom fått sossarna att svänga från flumskolan. Det är vi som vågat lyfta integrationsfrågan trots att vi kallades rasister – bland annat av vänsterpartiet som i dagarna presenterade sitt integrationsprogram ”Våga ställa krav”. Det känns som om vi varit ledande inom två mycket viktiga områden – och dessutom är det vi som först vågade ta SD-debatterna, som håller koll på moderaterna när det gäller trygghetssystemen och som äger många av minoritetsfrågorna. Jag vet inte vilka krav man ska uppnå för att ett parti ska behövas, men nog verkar vi ha nått upp till dem med råge.

söndag 29 april 2007

Nystart för flyktingfonden


Inledde morgonen med TV4:s morgonsoffa tillsammans med Barbro Westerholm och Maria Leissner. Vi hade en mycket kvinnlig diskussion om partiet och jag skaffade mig nya musikintressen i bandet som spelade efter oss – leta upp skivan ”mormors visor” och läs hela historien bakom namnet!

Därefter vad det dags för möte med Flyktingfondens nya styrelse. Att se en ny pigg styrelse ta vid, som verkligen är ambitiös och noggrann, känns bra. Men också jobbigt! Att sitta i flyktingfondens styrelse var något av det mest meningsfulla jag gjort. Hoppas den nya styrelsen kommer känna likadant.

lördag 28 april 2007

Domedagen i Alvesta


Jag tillbringade dagen på Prästängsskolan i Alvesta. Det var länge sedan jag satt och lyssnade på gruppredovisningar på det sättet…Återblickar till svensk skola är alltid nyttigt. ;o) Jag gillar högstadieskolor och tyckte det var roligt att få bli inbjuden ännu en gång för att prata och diskutera. Ämnet var framtiden. Med en ny regering som vill att eleverna ska ta fler egna val innebar diskussionen en kombination av glädje och rädsla, men vad ska man annars vänta sig. Jämställdhetsdiskussionen bör vi dock jobba på i den generationen…

Att tillbringa dagen i Alvesta, födelseort åt Per Jodenius, var inte inplanerat. Men när domslutet kom kändes det i alla fall väldigt passande – och skönt att vara ute och prata politik med människor som inte hunnit se politikens fula sidor, utan spanar in möjligheterna.

tisdag 24 april 2007

Lasses sista kommunala riksmöte


Det här var enda bilden jag lyckades ta under hela riksmötet. Det föreställer Leijonborg under inledningstalet. Hade inte avgångskravet kommit bara dagen efter hade jag försökt sälja den till någon kvällstidning med bildtexten ”Folkpartiets messias?”. Men nu är frågetecknet inte intressant längre, och jakten på en ny partiledare har startat.

torsdag 12 april 2007

Rättegången

Jag har aldrig tidigare varit på en rättegång, och inte heller tänkt att jag skulle hamna i en rättssal. Men när det var dags för den folkpartistiska dataskandalen att redas upp kändes det helt naturligt att infinna sig. Även om det verkligen inte var något jag såg fram emot var det ändå viktigt att vara där. Att sitta ett par hundra meter därifrån och arbeta på kontoret, eller befinna sig ute på kampanj, kändes hela tiden otänkbart. Och jag är glad att jag gick.

Liberala ungdomsförbundet har de senaste månaderna arbetat mer med etikfrågorna än jag tror vi någonsin gjort tidigare. Vi har antagit etikpolicydokument, vi har diskuterat olika analyser, jag har haft etiska dilemman som teman för årsmötesanföranden och under distriktsturnén har just etik varit Café Liberalämne. Det finns mycket kvar att göra för att bli säker på att vi lär oss av dataintrånget och att vi minns det, även om ett par generationer. Dessutom är etiska dilemman inte alls tråkiga, utan allt som ofta kärnan till politiska värderingar – så det grubblande LUF, det som sitter försjunket i djupa diskussioner framför att vara ute och kampanja, har gjort en come back. Universitet Liberal i Växjö härom helgen hade också etik på schemat och framför allt präglades kvällssamtalen av etik, konsekvenser, krav. Dessutom kändes stämningen bättre, och det är kanske det vikigaste för ett öppet klimat.

Rättegången i sig gav väldigt lite nytt och skuldbördan låter jag tingsrätten avgöra. Det finns vissa oenigheter, folk som tar tillbaka från polisförhören osv, men det var nog också att vänta. Att åklagaren anser att det bör bli fängelse – eller villkorlig dom – för Niki och Per känns väldigt stort, men som någon av advokaterna sa: Kanske är det för att motivera att ett brott som i vanliga fall bara ger böter fått ta så mycket av polisens och rättsväsendets tid, allt från husrannsakan till själva rättegången. Jag, som inte är jurist, är också förvånad över resonemanget att om man inget sett, eller om säkerheten var låg eller informationen var ointressant, så skulle det vara ett mindre farligt intrång. Ett intrång är väl ett intrång, det är väl principen som bör gälla? Det skulle i så fall innebära att SSU:aren Sörman, som gav lösenorden till Nicklas Lagerlöf, och som därefter själv loggat in flera gånger, bör dömas lika hårt, även om sossarna verkar tycka att det är mindre intressant. Sörman verkar dessutom inte förstå att ”jag berättade informationen för LUF-Nicklas” är lika illa som ”Jag gav lösenordet till FP”. Men han vägrar förstå att det han gjorde var vansinnigt för säkerheten – och sossarna verkar heller inte bry sig om det. Någon sosse ska till och med ha sagt att det Sörman gjort inte var så farligt. Nå, allt det där spelar ju ingen roll – det är ju politik i juridiken och jag utgår från att intrång är intrång oavsett vem personen är. Att försöka göra brottet mindre för att det var enkelt att begå känns snett resonerat på mig – men en dålig parallell till exempelvis våldtäktsfall där advokaterna ställer frågor om hur offret kan ha ”lockat” gärningsmannen. Det är ingen naturlag att logga in på ett konto för att du har lösenordet, du kan ha integriteten att låta bli. Men det är där vi behöver göra etiska avvägningar, och visst finns det inte så många goda och tydliga exempel i cyberrymden, då det får vi väl jobba med.

Per Jodenius sa dag ett av rättegången något som jag inte hört honom säga tidigare: Jag visste att det var moraliskt fel, men eftersom jag inte trodde det var brottsligt brydde jag mig inte.” Han pratar om att alla medel var tillåtna utan de dåliga, utan att reflektera att detta verkligen var ett av de dåliga. (Tro vad man vill om Johan Jakobssons historia, som jag nu faktiskt tror i stor omfattning, men han satte i alla fall en moralisk prägling på det och sa: Det är inte värdigt en folkpartist”, medan samtliga andra mest verkar ha oroat sig för att bli påkomna, och fortfarande inte, ens i rättegången, tänker längre.) Jag har sagt det förut, nu skriver jag ner det: Ett ungdomsförbund som kämpar mot buggning – hur skulle någon medlem kunna få för sig att vi skulle tycka att det var ok med olagliga inloggningar?

Det finns så mycket att skriva, så många intryck, så mycket fortsatta frågor. Men det är också en tid för bearbetning. Dom väntas den 27:e april.

söndag 1 april 2007

Universitet Liberal


Jag älskar Universitet Liberal, LUF:s utbildningsstorsatsning för medlemmarna. I år höll vi till i Växjö på Katedralskolan hos den trevlige rektorn Yngve. I flera år har jag tyckt att UL inte riktigt gått framåt. När jag åker på en utbildning vill jag lära mig något nytt, oavsett om jag varit med länge än de flesta nuförtiden. Så det var min målsättning, att alla skulle bli stimulerade. Dessutom ville jag att medlemmarna skulle åka därifrån med en känsla av att vara lite nyförälskade i LUF. Flera år av valkampanjer och nu dataskandalen i höst har gjort det jobbigt att vara LUF-medlem. Men inte mer! Vi såg till att hinna med både ideologiska och mer specifikt etiska diskussioner. Allt från prostitution, u-landsbistånd, offentlig sektors storlek, miljöhotet och ”blattepolitik” diskuterades. De inbjudna talarna var fantastiska, diskussionerna nätterna igenom var precis vad LUF behövde och trots att jag ägnade mycket tid åt att fokusera på att allt flöt som det skulle kände jag det: Jag tycker om LUF. Och jag lärde mig. Härligt!
Dessutom lanserades LUF:s senaste tröja. Det är inte en direkt kampanjtröja, utan mer något man kan ha på sig när man känner för det, men som ändå sprider LUF:s varumärke och att man är stolt över sitt LUF-medlemskap. Jag är extra stolt över tröjan efter det faktiskt är min begåvade lillasyster Elina som blev den som fick designa tröjan som nu finns på LUF:s webbshop. Köp den, bär den!