söndag 14 januari 2007

Folk och försvar



Sälen, Folk och Försvar, konferens. Första gången för mig, men konferensen är legendarisk. Mötet mellan försvarsmakten, näringslivet, politiker och lobbyfolk är en salig och faktiskt härlig blandning. Själv trivdes jag allra bäst under måndagen när de internationella insatserna fick mest fokus. Jag debatterade västafrika tillsammans med höjdare som Pierre Schori och biståndsminister Gunilla Karlsson, samt en trevlig och välpåläst SSU:are, Laila Naragi med ett Västsaharaengagemang i LUF-stil. Debatten runt hur det svenska biståndet är het och viktig och vi behöver hålla koll på hur regeringen hanterar frågan.
I dag ser det ut som om en del av biståndspengarna kommer gå till skuldavskrivningar. Det är klart att det är bra att bli av med skulder, men de fattiga folken föredrar nog att inte börja betala tillbaka pengar som de inte spenderat, utan att biståndet faktiskt blir pengar i handen (eller, dvs i skolan, i köket etc). Det finns också en tendens att tala om att militärens insatser är viktigare för fattigdomsbekämpning än bistånd. Jag tycker att det är en frisk åsikt som påminner om hur mycket människans frihet betyder, och hur lite begynnande välstånd betyder utan det, men jag tycker att det är oroande när det blir ett nollsummespel. I övrigt visar försvarsmakten upp imponerande resultat för svensk del i Liberia och Elfenbenskusten. Lite tråkigt är det dock att så lite fokus läggs på att fundera över säkerhet i flera olika aspekter. I dag känns det som om välfungerande, men fattiga och inte helt stabila, länder lämnas utanför diskussionen helt. Liberia exempelvis lämnad Sverige för tidigt, menade många. Jag tänker också på alla de afrikanska länder som brottas med aidsproblematiken eller de som agerar grindvakt för att afrikanska flyktingar inte ska fly till EU – och sedan sitter med flyktingar i det egna, fattiga landet istället.

I övrigt bjöd konferensen på ett bra samtal med den nya försvarsministern, direkt och mustig i sitt språk, med ett par intressanta kommentarer om NATO. Nordic Battle Group diskuterades, så också vapenexport (där Ung Vänsters Ida Gabrielsson gjorde en bra insats med åsikter LUF gärna skulle stämma in i – tills hon började jämställa Storbritannien och USA med Saudiarabien gällande kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är också intressant hur Ida kommenterade att bistånd däremot ska kunna gå till diktaturer. Själv har jag inget emot om pengar arbetar i diktaturer via NGO:s och annat, men jag lägger dem banne mig inte i härskarnas händer.) Gunilla Karlsson gjorde en god insats, riktigt god, och har en frisk inställning till handel och frihetsfrågor. En speciell ära som gavs oss ungdomsförbundsordföranden var bordssällskapet. Själv hamnade jag bredvid Civilpliktsrådets trevlige ordförande Anton Samuelsson och med ÖB Håkan Syrén till höger, UV och CUF mittemot och Wanja Lundby-Wedin. Det var trevliga samtal, som bland annat berörde jämställdheten inom lumpen. Kul konferens, helt enkelt.