SKB-dagen

Stockholm: SKB-dagen, svensk kärnbränslehantering. På bilden syns två av mina meddebattörer Alexander Chamberland (grön ungdom, tillika en gammal skolkamrat) och Ella Bohlin (kdu) som förbereder sina inlägg i debatten om ett slutgiltigt, förslutet slutförvar för det svenska kärnbränslet. Det var ingen kärnkraftsdebatt utan snarare en ansvarsdebatt - oavsett om miljöpartisterna skulle stänga av kärnkraften idag så skulle avfallet fortfarande finnas kvar och vara farligt i 100 000 år till. Att ha det i ett mellanförvar som idag (Clab) är inte en alltför bra lösning - speciellt inte om man oroar sig för att det skulle vara mål för terroristattacker, som många miljöpartister jag läst och träffat varit oroliga för. (Speciellt en från Haninge som var rädd att få avfallet på egen trappa och argumenterade att det var för nära huvudstaden och makten...).

Att Sverige dessutom har bra urberg och haft en lång och ordentlig utredning om säkerhetsaspekterna borgar för att det faktiskt kan bli beslut 2011. Kanske blir det Östhammar som får äran, inte helt långt från Uppsala där jag sitter och skriver nu. Och det är viktigt att vi tar ansvar och inte skjuter upp frågan alltför länge när vi hittat ett alternativ som möter de uppsatta kraven - men det är också viktigt att vi tar oron från olika miljörörelser på allvar. Det måste gå att utvärdera, att backa, att göra om, att inte låsa sig till ett alternativ om något skulle hinta om att det inte är det bästa. Vi bör hålla ett öga på Finlands liknande arbete. Och vi får inte glömma att hur mycket kärnkraften än ger industrin, och hur viktigt det än är, får vi som gillar den som energialternativ inte förringa hur farlig den är och hur viktig säkerheten är. Om vi får ett slutförvar kommer det inte betyda slutet på energikriget, men en säker slutförvaring kan det kanske sätta punkt för en del av den idag mycket obalanserade debatten.