Stallet VästanVindens Islandshästar är en av mina favoritplatser i världen. Innan jag flyttade till Uppsala red jag lektion här varje vecka – en skön tidpunkt i veckan för att slappna av. Man tänker inte på kniviga ideologiska frågor när man sitter på hästryggen, och man är pigg i huvudet efteråt. Dessutom är jag ridlägerbarn på stallet sedan jag var tio. Jag ville bjuda med min något skeptiska styrelse på en riktigt härlig upplevelse – samtidigt som jag hoppades på att alla skratt, träningsvärken och den övervunna rädslan skulle binda dem samman. Som psykologstuderande vet jag dessutom hur många dåliga personlighetstest som ofta används i samband med team building och hur meningslösa de är. Att se hur folk hanterar en häst på ett par hundra kilo är intressantare…Och jag tror att alla gillade det, i alla fall om man läser av leendena på de nyblivna ryttarnas ansikten – speciellt de som vågade sig på en ordentlig galopp i sista backen på väg hem.