torsdag 1 februari 2007

Hektisk dag


Ett spännande lunchseminarium i folkpartiets regi angående den liberala inställningen till fackföreningen gav en hel del tänkvärdheter. Karin Pilsäter var som vanligt lysande, och resten av panelen bestående av Lena Maier, chefsjurist på Sacon och Svante Nycander, f d chefredaktör på Dagens Nyheter gav olika vinklingar på utstationerings- och tjänstedirektivet. Moderatorn Ulf Öfverberg såg till att leda in debatterna på spännande spår och jag gick därifrån fundersam.

Ett par timmars kontorsarbete avbröts sedan återigen av möte med UNDP. Samtliga politiska ungdomsförbund ingår i ett FN-projekt kopplat till FN:s millenniemål. I torsdags handlade seminariet om handelns konsekvenser för fattigdomsbekämpning. Givetvis gladde det en liberal att få diskutera frihandelns fram- och baksidor, förutsättningar och funderingar. Jag passade på att ställa lite frågor runt Kinas ”nya” handelsintresse i flera afrikanska länder. Korruption vs lobbying kom upp, samt biståndets verkningar. Cheick Wagué, professor i företagsekonomi på Södertörns högskola, höll ett spännande och stundtals lite provocerande föredrag efter att Tove Zetterström, ansvarig för handelsfrågor på Diakonia, hade redovisat Diakonias verksamhet och syn på handel runt om i världen. Kul att frågorna får uppmärksamhet och att det finns möjlighet att nyansera och att försöka se enskilda länders behov.

Kvällen avslutades på – tro det eller ej – Stureplansgallerian. Jag inser att det är väldigt icke-politisk korrekt av en feminist att erkänna det, men Veckorevyn är ett vanligt inslag i tåglektyren. Att nu bli inbjuden till en av festfixarnas festfixare, Micael Bindefelds fester var för roligt för att motstå. Lite nervös inför vad ”festklädd” egentligen innebar för dessa stureplansfestare (och med viss ångest inför min ganska begränsade sminkväska) hoppades jag på att inte bli helt bortminglad/utskämd eller ignorerad. Kvällen började som man kunde ha väntat sig – lite problem med att få fram inbjudan vid kollen innan röda mattan, alldeles för mycket ytterkläder vid garderoben och givetvis inte en enda intresserad fotograf när jag och min stiliga kavaljer struttade ut i det som väldigt uppenbart var fotoområdet. Men efter det blev kvällen oväntat lyckad. Människorna var glada och pratsamma, ingen det minsta snobbig. Maten kunde jag ha smaskat på i evigheter. Ostronen – ja, givetvis fanns det ostron! – smakade precis som de västkustska kallsupar man förväntar sig. Överallt fanns rosenbladen – i maten, i drinkarna, i håruppsättningar och på väggarna. Att jag råkade få med mig en ros hem själv sedan var jag mycket nöjd med – tack, gentlemän! Dessutom hittade jag i minglet inte bara alla de kändisar (tänk att alla är kortare i verkligheten) som man förväntat sig (och några som man glömt) utan dessutom goda vänner, som LUF:s f.d. förbundsordförande Birgitta Ohlsson, tillsammans med maken tillika f.d. LUF-viceordförande Mark Klamberg, båda stiliga och trevliga som alltid. Ett tack till Stureplan för en trevlig kväll och för att göteborgska fördomar kan komma på skam.