Morgonen började obehagligt tidigt med resa från Uppsala till TV4:s morgonsoffa för att diskutera direktiven för gymnasieutredningen med Ida Gabrielsson (ung vänster). Jag var lite förvånad över att TV4 var intresserade av att starta debatten om det man tror att utredningen kommit fram till innan man faktiskt kommit fram till det, men det är trevligare att Björklund tar tag i problemen på gymnasieskolan istället för att prata om mobiltelefoner och ordningsomdömen. Gabrielsson körde givetvis med en förenklad klasskampsretorik (vi delar in folk från 15 års ålder om vi har andra utbildningar på gymnasiet än de som är studieberedande och därmed behöriga till högskolan) och ignorerade fullkomligt att det för det första är eleverna som väljer, att yrkesutbildningarna inte alls kommer sakna teoretiska ämnen samt möjligheten att läsa basår eller gymnasieämnen på vuxenutbildning senare om man vill komplettera. Men tydligen behöver även frisörer högskolepoäng, trots att det innebär att de tvingas läsa ämnen som inte är relevanta för deras utbildning och att man fortsätter att hävda att akademiska yrken är viktigare än praktiska. Att det innebär mer krav på dem som redan markerat att deras intresse inte ligger inom de akademiska ämnena och att detta resulterar i att fler hoppar av och helt slutar utan gymnasiebetyg verkar inte bekomma Gabrielsson, trots att det verkligen går att spåra klasskillnader i vilka som klarar sig i den skolan vi har idag.
Efter en så tidig morgon avslutades dagen med ett möte med Frisinnade Sällskapet (här med en glad medelålder på 67,2 år) och en diskussion om alkoholen vs friheten. Argumentet som många försöker sälja som liberalt, att man ska få göra vad man vill med sin kropp och att alkoholen därmed ska vara fri precis som vilken vara som helst, köper jag inte. Delvis för den påverkan som alkoholen faktiskt har på vårt handlande mot andra, där det är tydligt att det bara är den första delen av den liberala grundsatsen "Du får göra vad du vill – så länge du inte skadar någon annan" som de liberalerna lyssnat på. Att avsäga sig ansvaret för sina handlingar genom alkohol är något som upp till 14 000 människor gör varje dag när de kör rattonyktra. Men det mest engagerande i alkoholdebatten är inte offer i form av misshandlade fruar, oskyldiga på vägen, barn som hamnar i kläm – utan alkoholisten själv. Alkoholism är en sjukdom, inte sällan utan sjukdomsinsikt. Beroendet som skapas är inte bara personlighetsförvandlande, det innebär också att avsäga sig sin frihet, vad som är viktigt och prioriterat i livet och vem man vill vara. Att vara fast i det, utan insikt och möjlighet att be om hjälp, är ett otroligt frihetsproblem. Det är få som vågar närma sig detta på politiskt håll eftersom det ofta kräver att göra ingrepp i familjer och familjens integritet måste vi värna om. Men hur är det med alkoholistens integritet? Är det helt enkelt så att vi inte förstått vad bristande sjukdomsinsikt faktiskt innebär – eller är det så att vi gjort det så skamfyllt med missbruk att det är enklare att ge upp människor?
