På väg till tåget mot Göteborg hann jag kika igenom DN. Dagens debatt skrek i ögonen: avskaffa a-kassa och sjukförsäkringen, ersätt med grundtrygghet, lika för alla! Det var bland annat CUF:s nye ordförande Magnus Andersson som skrivit artikeln. Det är egentligen fånigt att bli upprörd. Modellen skulle aldrig kunna bli verklighet, och när CUF går från att visionera till att skapa konkreta modeller så vet man inte om man ska skratta eller gråta - så en socialförsäkring ska alltså ersättas av ett statligt reglerat privatsparande? Varför då? Men en annan anledning till att jag, även om jag hoppade av Göteborgståget och höll mig i Uppsalatrakten, inte var så oroad är eftersom idén helt enkelt inte är varken ny eller radikal. "Nytänkande" skriver Magnus - om en idé som debatterats i alla fall tolv år från CUF:s sida.
Utan att begrava sig i socialförsäkringarnas alla för och mot vill jag konstatera att det är synd att huvudfokus drev - i alla fall i den radiodebatt på Studio Ett som Magnus och jag hade på eftermiddagen. Fokus borde vara: Varför vill CUF bort från försäkringstanken och hålla sig till privat sparande? Anledningen till att vi har soc.för.säkr är ju för att sprida riskerna: Vi vet att alla inte har samma förutsättningar, att vi inte kan styra, planera eller åtgärda allt och vi vill ha ett samhälle där människor inte blir ojämlika för att de har vissa gener eller otur. Det man kan hantera - visst. Men vem kan planera för att insjukna? Rycker Magnus på axlarna åt den som gång på gång är sjuk och därför snabbt tömmer det av Magnus skissade välfärdskontot. Och om nu Magnus inser att hans grundtrygghet inte räcker för de flesta människor (låter det inte som om alla helt enkelt ska få försörjningsstöd?) och att de flesta kommer vilja komplettera - inser han inte att det då leder till privata försäkringar (det är ju det som händer reda, när taken slår som de gör) som också medföljer olika premier för olika människor - kanske till och med leder till människor som inte ens får en försäkring för att de har för dåliga förutsättningar. Är det jämlikhet?
Det här med gemensam grundtrygghet, till skillnad från privatsparande, tar CUF alltså avstånd ifrån. Vad innebär det egentligen? Är man egentligen emot skattesystemet också? Följer man Magnus tankegång verkar det så. Men här finns andra gobitar i texten också:
"För en frihetsälskande borgerlig regering borde de ideologiska skälen väga tungt när socialförsäkringarna ska reformeras. Socialförsäkringarna hör till de tyngsta vikterna i skattetrycket."
Det är alltså inte individens frihet i sjukförsäkringen som är intressant, utan skattetrycket som helhet. Varför diskuterar man inte mer om dem som blir av med hus och hem när det händer en olycka?
Vore det inte bättre att dessa pengar avsattes på ett sätt som gjorde dem nyttiga för individen och samhället under tiden fram till dess de behövdes?
Jo, men det är ju just det som en försäkring är. Säkerhet för mig, används av andra under tiden.
När kontots ägare blir sjuk eller arbetslös får han eller hon göra uttag ifrån kontot (det statliga välfärdskontoto) för att komplettera sin ersättning från grundtrygghetsförsäkringen.
Så alla kommer oavsett vilja/behöva komplettera, det medger Magnus. Men i framtiden blir det privata försäkringar istället (premier) eller sparande själv? Ser ni farorna? Och: Varför i hela världen vill man byta obligatoriska försäkringar mot tvångskonton? Då kan man väl i så fall gå direkt på preivata försäkringar, om man tycker det är bra? Nej, här låter det nästan som om Magnus ändå inte tror att människor kan planera sin ekonomi själv, det som var hans huvudtes...
Nå, jag tror faktiskt inte det. Jag tror inte jag skulle kunna planera min ekonomi under de förutsättningarna. Jag har ju inte ens börjat pensionsspara ordentligt, och ändå vet jag att sannolikheten är stor för att jag kommer bli gammal. Hur mycket buffert behöver jag? Ska jag hoppas att jag inte får en kronisk sjukdom och leva loppan - vad händer då om jag drabbas? Blir det moderna fattigdomshus, eller får jag bara skylla mig själv? Eller ska jag lägga undan stora - långt större än va socialförsäkringarna nu tar - summor varje månad? Är det verkligen bra för den ekonomiska rörligheten?
Inkomstbortfallsprincipen orkar jag inte ens börja med. Men varför Magnus har svårt att acceptera att man får ut i nivå med vad man betalar in vet jag inte. Att det legitimerar hela systemet och dessutom innebär att en sjukdom inte behöver innebära en ekonomisk katastrof för familjen, utan att en övergång är möjlig, är annars korta poänger. Men att det är en allmän försäkring är förstås det viktigaste. Riskspridning!
Och det där med att ha incitament att gå till jobbet? Tja, jag är nog hellre hemma en dag med snuva, än har ett par kronor till när - om - jag går i pension. Knappast en kraftig morot. Bättre kan ni, CUF! Och: Vad har ni emot försäkringssystemet, som både är jämlikt och riskspridande? Varför är det naturligt att försäkra sitt hem men inte min hälsa - och det på ett sätt så att alla är skyddade och hjälper varandra, och vinner på det?
För att vara ett återanvänt förslag, klätt i nya kläder med nya namn under, så är det fortfarande inte ointressant. "Grundtrygghet" betyder så olika saker för olika människor.
