Cosmos

I Uppsala, där jag inte bara bor utan dessutom representerar Folkpartiet i landstinget, finns ett projekt som kallas migrationshälsan Cosmos. Eftersom jag är Uppsalas svar på Nyamko Sabouni, dvs basar över frågor om jämställdhet, integration och demokrati som ordförande i landstingets enda utskott för dessa små frågor, är asylhälsan en av frågorna jag kikat närmare på. Ett studiebesök idag gjorde mig än mer engagerad i frågan. Cosomos funkar bra - det är en trygghet för människor som kommer som asylsökande att bli inbjudna till hälsosamtal, att få beskrivet vilka rättigheter de har och vart de ska, att möta samma personal varje gång de behöver hjälp, att möta personer som är vana vid att hantera behov av tolk och som inte blir rädda av ett utbrott av panikångest. Tyvärr är projektpengarna för Cosmos slut nu och frågan är vad som händer. Verksamheten borde permanentas, tycker jag - och breddas. Även de som fått uppehållstillstånd men fortfarande känner sig vilsna borde få använda den specialiserade hälsan. Det sparar inte bara lidande - det sparar pengar, som kan hjälpa mot andras lidande. Den borgerliga majoriteten i landstinget vill inte rakt av permanenta projektet. Det har jag förståelse för - argumentationen är klok: Det är inte politiker, utan personalen, som kan prioritera vårdpengarna bäst. Men nu är det också så att det är mer lönsamt att ta hand om svenskar framför asylsökande, så jag är rädd att om primärvården, som redan har sparbeting, får bestämma helt själv så sprids och försvinner kompetensen på olika vårdcentraler. Förhoppningsvis kan majoriteten i vårdöverenskommelsen i höst ge en tydlig vink till primärvården att man inte får splittra patientgruppen.