Idag tillbringade jag tolv timmar på tåg för att framföra en femminutershälsning till allianskollegan CUF som hade stämma i Kalmar. F. Federley, en ikon i stil, humör och våghalsighet, avgick och Magnus Andersson, en halvgammal bekanting, valdes till hans efterträdare. Grattis Magnus! På bilden syns han ännu inte vald, och nervös som attan? Och Federley tvingas upp i talarstolen för CUF:s årliga hälsning till konungen. När är det dags för republik?
