Rättegången

Jag har aldrig tidigare varit på en rättegång, och inte heller tänkt att jag skulle hamna i en rättssal. Men när det var dags för den folkpartistiska dataskandalen att redas upp kändes det helt naturligt att infinna sig. Även om det verkligen inte var något jag såg fram emot var det ändå viktigt att vara där. Att sitta ett par hundra meter därifrån och arbeta på kontoret, eller befinna sig ute på kampanj, kändes hela tiden otänkbart. Och jag är glad att jag gick.

Liberala ungdomsförbundet har de senaste månaderna arbetat mer med etikfrågorna än jag tror vi någonsin gjort tidigare. Vi har antagit etikpolicydokument, vi har diskuterat olika analyser, jag har haft etiska dilemman som teman för årsmötesanföranden och under distriktsturnén har just etik varit Café Liberalämne. Det finns mycket kvar att göra för att bli säker på att vi lär oss av dataintrånget och att vi minns det, även om ett par generationer. Dessutom är etiska dilemman inte alls tråkiga, utan allt som ofta kärnan till politiska värderingar – så det grubblande LUF, det som sitter försjunket i djupa diskussioner framför att vara ute och kampanja, har gjort en come back. Universitet Liberal i Växjö härom helgen hade också etik på schemat och framför allt präglades kvällssamtalen av etik, konsekvenser, krav. Dessutom kändes stämningen bättre, och det är kanske det vikigaste för ett öppet klimat.

Rättegången i sig gav väldigt lite nytt och skuldbördan låter jag tingsrätten avgöra. Det finns vissa oenigheter, folk som tar tillbaka från polisförhören osv, men det var nog också att vänta. Att åklagaren anser att det bör bli fängelse – eller villkorlig dom – för Niki och Per känns väldigt stort, men som någon av advokaterna sa: Kanske är det för att motivera att ett brott som i vanliga fall bara ger böter fått ta så mycket av polisens och rättsväsendets tid, allt från husrannsakan till själva rättegången. Jag, som inte är jurist, är också förvånad över resonemanget att om man inget sett, eller om säkerheten var låg eller informationen var ointressant, så skulle det vara ett mindre farligt intrång. Ett intrång är väl ett intrång, det är väl principen som bör gälla? Det skulle i så fall innebära att SSU:aren Sörman, som gav lösenorden till Nicklas Lagerlöf, och som därefter själv loggat in flera gånger, bör dömas lika hårt, även om sossarna verkar tycka att det är mindre intressant. Sörman verkar dessutom inte förstå att ”jag berättade informationen för LUF-Nicklas” är lika illa som ”Jag gav lösenordet till FP”. Men han vägrar förstå att det han gjorde var vansinnigt för säkerheten – och sossarna verkar heller inte bry sig om det. Någon sosse ska till och med ha sagt att det Sörman gjort inte var så farligt. Nå, allt det där spelar ju ingen roll – det är ju politik i juridiken och jag utgår från att intrång är intrång oavsett vem personen är. Att försöka göra brottet mindre för att det var enkelt att begå känns snett resonerat på mig – men en dålig parallell till exempelvis våldtäktsfall där advokaterna ställer frågor om hur offret kan ha ”lockat” gärningsmannen. Det är ingen naturlag att logga in på ett konto för att du har lösenordet, du kan ha integriteten att låta bli. Men det är där vi behöver göra etiska avvägningar, och visst finns det inte så många goda och tydliga exempel i cyberrymden, då det får vi väl jobba med.

Per Jodenius sa dag ett av rättegången något som jag inte hört honom säga tidigare: Jag visste att det var moraliskt fel, men eftersom jag inte trodde det var brottsligt brydde jag mig inte.” Han pratar om att alla medel var tillåtna utan de dåliga, utan att reflektera att detta verkligen var ett av de dåliga. (Tro vad man vill om Johan Jakobssons historia, som jag nu faktiskt tror i stor omfattning, men han satte i alla fall en moralisk prägling på det och sa: Det är inte värdigt en folkpartist”, medan samtliga andra mest verkar ha oroat sig för att bli påkomna, och fortfarande inte, ens i rättegången, tänker längre.) Jag har sagt det förut, nu skriver jag ner det: Ett ungdomsförbund som kämpar mot buggning – hur skulle någon medlem kunna få för sig att vi skulle tycka att det var ok med olagliga inloggningar?

Det finns så mycket att skriva, så många intryck, så mycket fortsatta frågor. Men det är också en tid för bearbetning. Dom väntas den 27:e april.