Blodbristen i landet är stor inför julhelgen och jag bestämde mig för att visa att civilsamhället kan och gick och lämnade blod. (Något alla som kan borde göra - en dag kan du behöva det! Och fundera på det där med organdonation när du ändå är igång!). Under besöket passade jag på att göra dagens realpolitiska gärning och diskuterade reglerna för blodgivning med sköterskan som tappade mig. Ett litet varningens finger här - givetvis är det inte personalen på blodgivningscentralen som bestämmer vilka som får lämna blod, det är Socialstyrelsen. Därför finns det ingen poäng att bråka med de snälla sköterskorna. Men det finns en poäng i att visa att det finns en debatt och folk som bryr sig. Därför diskuterade jag risken för HIV och hur man därför begränsar vissa riskgrupper att lämna blod, däribland män som har sex med män. För några månader sedan såg det ut som om homosexuella män skulle få ge blod - men efter påtryckningar vände hela processen, och i stället kommer det nu bli än mer restriktivt.
Här vill jag göra ett påpekande: Jag har den största respekt för en medicinsk avvägning. Det är ingen rättighet att ge blod, och det behöver inte innebära diskriminering att inte få göra det, om det är så att riskbedömningen är rimlig. Men det är den inte. Om man har ett test som efter viss tid visar om man är smittad eller inte så skyddar det den som får blodet. Att då säga att män som har sex med män aldrig någonsin får lämna blod, oavsett väntetiden, är inte bara ologiskt utan framför allt moraliserande. Det är som om Socialstyrelsen säger att homosexuella i större utsträckning skulle fuska med att göra testerna och vänta ut väntetiden än heterosexuella. Och det, det är bara unket och ledsamt!