Stallet VästanVindens Islandshästar är en av mina favoritplatser i världen. Innan jag flyttade till Uppsala red jag lektion här varje vecka – en skön tidpunkt i veckan för att slappna av. Man tänker inte på kniviga ideologiska frågor när man sitter på hästryggen, och man är pigg i huvudet efteråt. Dessutom är jag ridlägerbarn på stallet sedan jag var tio. Jag ville bjuda med min något skeptiska styrelse på en riktigt härlig upplevelse – samtidigt som jag hoppades på att alla skratt, träningsvärken och den övervunna rädslan skulle binda dem samman. Som psykologstuderande vet jag dessutom hur många dåliga personlighetstest som ofta används i samband med team building och hur meningslösa de är. Att se hur folk hanterar en häst på ett par hundra kilo är intressantare…Och jag tror att alla gillade det, i alla fall om man läser av leendena på de nyblivna ryttarnas ansikten – speciellt de som vågade sig på en ordentlig galopp i sista backen på väg hem.

Första riktiga förbundsstyrelsemötet

Det var dags att lära känna den nya förbundsstyrelsen och bygga lite lagkänsla. Vi hade en smal budget och en fullproppad verksamhetsplan att ta ställning till, ansvarsområden som ledamöterna skulle slåss om och uttalanden om Vaxholm och vapenexport att bearbeta. Det kunde ha blivit gräl, men det blev istället en riktigt bra helg. Långa dagar och långa nätter (speciellt som styrelsen begåvats med ledamöter som fortsätter debattera i sömnen, till rumskamraters förtret) fyllda med diskussion och ganska effektivt beslutsfattande. Eftersom jag hade oroat mig för att stockholmsperspektivet skulle prägla styrelsen allt för mycket tog jag med mig hela gänget hem till Västsverige, närmare bestämt Floda och området kring Nääs Slott.

Vi tog in på ett enkelt vandrarhem. På fredag kväll möttes gruppen av en välkomstdrink (alkoholfri, givetvis). "Välkommen hem till mig" sa jag och bjöd in dem i vandrarhemmet Björkenäs, även kallat ”Direktörsbostaden”. Ja, vi är borgerliga.
Fredagskvällen ägnades åt styrelsens personliga verksamhetsplaner och dessutom en diskussion om Vaxholm som är högaktuellt nu i veckan. Det blev en sen kväll, men inte allt för sen. Jag uppmanade alla att gå och lägga sig i någorlunda tid – lördagsmorgonen bjöd nämligen på en överraskning, helgens team building- aktivitet: Uteritt hos VästanVindens Islandshästar!

Inte helt oväntat låg vi sedan efter i tidsschemat. Jag blev helt plötsligt tvungen att förvandlas från den snälla häst-herrgård-och-våffelbjudande ordföranden till en rytande sådan. Men ledamöterna verkade känna igen mig bäst så och ingen blev skrämd. Dagen avslutades nästan i beräknad tid, alla ärenden genomgångna och alla beslut fattade. Bäst av allt: Stämningen var på topp och förbundsstyrelsen är på g, redo att förändra Sverige 2007.

På söndagen blev programmet mer pressat än dagarna innan, så som det brukar bli när man unnar sig sömn. Men givetvis hade vi ändå tid för våra eminenta gäster, Helene Odenjung, Fp-kommunalråd i Gbg och Jonas ”Benza” Andersson, FP-regionråd i VGR. Det blev en bra diskussion om politik och engagemang på olika nivåer, om hur vi bör hantera Sverigedemokraterna och om vilken skillnad vi som engagerar oss faktiskt gör.

Lördagen avslutades med en våffelkväll. Här står Caroline Lundström, ansvarig för feminism och rättspolitik, och gräddar. Det var väl egentligen den fantastiske kanslichefen Anders Bergheden som gjorde grovjobbet, men det var väl så att Caroline var först på plats för att ta för sig, och då fastnarde hon där som bambatant…

Väl hemma igen var det dag för ordentliga förhandlingspass. Bland annat fattade styrelsen beslut om att från och med nu ha öppna möten för alla LUF:s medlemmar och att inrätta ett beslutanderåd bestående av representanter från distriktsordförandekåren för att ge distrikten mer inflytande.

Givetvis måste även min kamrat få vara med, Glätta. Trots att det var ett tag sedan jag red ordentligt (viljan och kunskapen finns, men var är musklerna?) kom vi till slut bra överrens och fick till en härligt mjuk tölt och en samlad och trevlig galopp.