fredag 29 december 2006


Intervjuades på Göteborgs stadsbibliotek av Johan Flanke, Redaktionschef för tidningen Ny Tid. Johan är känd som socialdemokrat, så det vara bara att hålla sig lugn. ;o) Till slut fick vi en lång men trevlig pratstund om framför allt flyktingpolitiken. Johan följde till och med ut och hjälpte oss med dagens insamling genom att donera en efterlängtad tjuga. Som vanligt var Adam och Samuel tappert ute och skramlade - och Samuel fick blodad insamlingstand när han glatt tog emot en hundralapp efter någon timme skramlande. Toppen!


Flyktingpolitisk fortsatte dagen att vara. Efter min debattartikel i GP igår har synpunkter och svar strömmat in. Jag hade hoppats på en del seriösa svar från moderaterna eller socialdemokraterna, men har hittills fått nöja mig med inlägg från de artiga medborgarna som kallar sig för vanligt folk. Här är det mest rumsrena mailet jag fått hittills, och det enda som har någon relevans i sig att bemöta.

En Fredrik Karlsson skriver: ”Årets flummigaste och mest snedvridna artikel har presterats av någon Johansson Metso. Hon beklagar sig över att Moderater och Socialdemokrater äntligen något begränsat den alltför stora och dåligt kontrollerade invandringen till Sverige..Moderater och Socialdemokrater representerar en majoritet i vårt demokratiska land och självklart bör majoriteten bestämma. Eller? Lilla fröken Metso föraktar demokrati och tycker att hennes snedvridna och luddiga idéer är mycket bättre. Hon kallar ekonomiska lycksökare konsekvent för ”flyktingar” och har mage att kalla dem ”världens mest utsatta”. Vilket fruktansvärt förakt för de barn som svälter ihjäl i bl.a. Afrika att jämföra dem med de ofta ganska välbärgade invandrare som kan betala tiotusentals kr för insmuggling med bortkastade pass till Sverige. Vi borde lyssna mer på våra kloka grannar i Finland och Danmark och mindre på någon liten fröken (fru?) som uppenbarligen fattat väldigt lite utöver hur man steker baconburgare. Vi kanske borde ha en folkomröstning med alternativen: Ska vi ha fler alt. färre invandrare i Sverige? Ska vi slå vad om vilket alternativ en förkrossande majoritet svenskar skulle välja?” Bortsett från att Fredrik K verkar ha svårt att föra en vanliga artig och civiliserad debatt (vilket många mailare tycks ha) måste jag konstatera ett par korta saker.

1) Visst har m och s majoriteten av de svenska rösterna tillsammans. Men det innebär givetvis inte att de har rätt. Liberala ungdomsförbundet driver mycket politik som påpekar hur majoriteten i samhället kör över minoriteters rättigheter, trots att staten (politikerna) främst borde finnas för att se till att allas rättigheter (inte bara de som gapar högst eller har flest röster) garanteras. Bara för att man är många har man inte rätt – däremot har man rätt att bestämma, och minoriteten har rätt att kritisera. Jag ifrågasätter inte att besluten fattas i den svenska majoritetsdemokratin, jag ifrågasätter dess konsekvenser. Vi talar om människors lika värde och om globala mänskliga rättigheter – men vi tänker inte lyfta ett finger för att se till att de rättigheterna garanteras för andra än för svenskar. Flyktingar har lämnat sitt hemland och dess skydd – resten av världen har en skyldighet att se till att deras rättigheter ändå respekteras. Demokratin bygger på majoritetsbeslut, och det gör den farlig just i sammanhang där den offentliga debatten inte bryr sig om att mänskliga rättigheter kränks. Att demokrati är det bästa styrelseskicket innebär inte att vi inte får se och uppmärksamma dess nackdelar. Det är detta som ställer krav på en aktiv demokrati, en aktiv debatt – och att man inte mörkar vilka som tar besluten. Om moderaterna tänker gå utanför alliansen med de flyktingpolitiska besluten vill jag gärna en motivering till varför.


2) Givetvis har s och m majoritet tillsammans – men det har också den borgerliga alliansen, som borde vara det naturliga forumet för moderaterna att föra politik i. Det var den regeringskonstellationen som väljarna röstade fram.


3) Fredrik K håller inte skillnad på invandring och flyktingpolitik. Det är ett vanligt sätt att blanda bort korten. Jag anser att Sverige har ett moraliskt ansvar att ta emot flyktingar, av skälen som finns i artikeln och delvis i punkt ett. Jag tycker också att Sverige på sikt bör ha en fri invandring. Men det handlar om två olika saker – människor som flyr hit undan förtryck, och människor som flyttar hit frivilligt. Artikeln handlade om dem som flyr hit. De har inte ökat, utan minskat, vilket artikeln visade (och mer statistik finns att hitta på Migrationsverket). Det verkar ha gått Fredrik förbi att Sverige inte tar emot ekonomiska flyktingar, utan enbart politiska. Han verkar också ha missat att många av dem som svälter i världen är just ekonomiska flyktingar – och uppriktigt sagt har jag inget emot om de söker sin lycka på andra platser än hemlandet. Det var så de svenska utvandrarna gjorde när de for till USA, det är så vi gör i Sverige när vi vill skaffa oss bättre liv – vi ändrar förutsättningarna, vi flyttar. Varför skulle inte fattiga människor i Afrikas länder få göra samma sak?


4) Mailaren talar om välbärgade invandrare som betalar för att smugglas hit. Mailaren verkar inte förstå att det är sina livsbesparingar som flyktingarna lägger för att rädda sitt liv, vilket det absolut inte finns någon anledning att dra några andra växlar på än att det innebär att de är fattiga när de kommer hit (vilket inte påverkar deras flyktingskäl) och att de tar sig hit via flyktingsmugglare eftersom de är deras enda chans att komma in i Sverige – just på grund av politiken som s och m för, och den stränga europeiska flyktingpolitiken. Det är vi som stänger folk ute som skapar flyktingsmugglarnas arbetsmarknad eftersom människor är desperata när de flyr.


5) Angående funderingen om folkomröstningen: ja, om man tror på devisen att flest alltid har rätt och att det bara är den starkaste som ska få höja sin röst, då är folkomröstningar utmärkta. Vi skulle kunna folkomrösta om att beröva Sverige tio rikaste alla deras pengar, med motiveringen att den svenska vården behöver upprustning. Det skulle kränka äganderätten (och en hel del annat), men visst skulle demokratin kunna göras så. Men den viktigaste frågan är: Varför anser mailaren att han och vi som fötts i Sverige har rätt att kasta ut folk ur Sverige? Bara för att vi har fötts på ”rätt” sida om gränsen innebär det inte att vi har rätt att begränsa andra människors rörelsefrihet. Vi kan säga att om folk flyttar hit ska de leva under samhällets regler och ha samma skyldigheter som vi andra – absolut. Men varför skulle vi som av slump bor här ha rätt att spela Gud över andra människor?

torsdag 28 december 2006




Jag tillbringade förmiddagen uppe på radiohuset i Göteborg och intervjuades av Sisuradio, Sveriges Radios finska del. Jag fick en hel del frågor om min halvfinska bakgrund och ett par lite missnöjda blickar när jag inte svarade på finskt tilltal - eftersom min finska är minst sagt begränsad. Intervjun handlade om minoriteter, och den finska minoriteten framför allt. Eftersom Liberala ungdomsförbundet har viss vana i att jobba med just de nationella minoriteterna (vi engagerade oss i samernas rättigheter förra året) blev intervjun bra. Den finska minoriteten är den största i Sverige, med strax under 500 000 personer. Det är bara fem kommuner i Norrbotten där invånarna har rätt att använda finska i exempelvis myndighetskontakt, trots att arbetskraftsinvandringen förde mest finländare till Stockholm, Södertälje, Eskilstuna och inte minst min egen hemstad Göteborg. Jag tycker nog att det är lite konstigt att Sverige, som 1999 erkände de nationella minoriteterna, låter rättigheterna begränsas i landet - vilket Europarådets stadga om minoritetsspråk och ramkonvention för att skydda nationella minoriter inte gör. Dessutom görs det skillnad mellan olika nationella minoritetsgrupper gällande rätt till modersmålsundervisning.
Om man nu väljer att uttala ett skydd för ett minoritetsspråk bör man också skydda språket. Själv värnar jag inte speciellt hårt varken om finskan eller svenskan - det är kommunikationen i sig själv som är viktig. Men jag tycker det finns en poäng i att värna om minoritetsspråken av andra, mindre pretentiösa skäl - det påminner svenskarna om att vi inte alls är ett homogent land och aldrig varit det. Sverige och Finland gick olika vägar först 1809, innan dess talades finska i Sverige och svenska i Finland utan att det var något underligt. I Finland har man bejakat tvåspråkigheten - det gör man inte här. Nåväl - jag tycker nog att ett språk ska kunna skydda sig själv och inte behöva stöttas av politiska beslut. Men om man säger sig värna om minoriteterna bör man göra det. Dessutom finns problemen när de språkliga alternativen tar slut - exempelvis när finländare bosatta i Sverige blir gamla och går tillbaka till modersmålet. 2004 hade Sverige bara 19 ålderdomshem med finskspråkig personal och det innebär givetvis en isolering och ett problem att få sina rättigheter respekterade på gamla dar. (Problemet är givetvis lika oroande för andra minoriteter, men då den finska minoriteten är så stor och funnits så länge, är det definitivt talande även för de andra grupperna.) Jag minns själv hur det var när min morfar blev sjuk och glömde svenskan, och vilket främlingsskap det innebar eftersom jag inte pratar finska. Hur som helst, har man lovat något ska det hållas, så Sverige får skärpa sig när det gäller de nationella minoriteterna.

Jag fick tillfälle att prata om minoriteter vs majoriteten i samhället i övrigt också och den ideologiska vinklingen vi liberaler har, som handlar om statens begränsade men kraftfulla roll för att skydda just minoriteters intressen. Johanna, som syns på bilden, plockade dessutom upp min debattartikel som var inne i Göteborgs-Posten i dag angående moderaternas och socialdemokraternas flyktingpolitik och gav mig en chans att prata om den. Toppen!

söndag 24 december 2006


Traditionen i västdistriktet är stark - skramling före Kalle Anka är självklart. Uppslutningen i Göteborg var väl kanske inte så gigantisk - men stilig! Runt om i Väst skramlades det flitigt på flera andra håll, så distriktet höll fanan högt ändå och fick in en hel del, trots att "midvinternattens köld är hård..." knappast närmar sig. Det är svensk midsommarvärme i luften i Göteborg, och lika soligt. I år är det sjunde året jag skramlar för Jul Här Svält Där - ledsamt att se att det fortfarande behövs. På bussen hem träffade jag en kvinna som hjälp gömda flyktingar i flera år, genom sitt engagemang i kyrkan. Hon bad mig hälsa till alla tappra luffare! Så, från henne och mig: Tack och god jul!

fredag 22 december 2006


Blodbristen i landet är stor inför julhelgen och jag bestämde mig för att visa att civilsamhället kan och gick och lämnade blod. (Något alla som kan borde göra - en dag kan du behöva det! Och fundera på det där med organdonation när du ändå är igång!). Under besöket passade jag på att göra dagens realpolitiska gärning och diskuterade reglerna för blodgivning med sköterskan som tappade mig. Ett litet varningens finger här - givetvis är det inte personalen på blodgivningscentralen som bestämmer vilka som får lämna blod, det är Socialstyrelsen. Därför finns det ingen poäng att bråka med de snälla sköterskorna. Men det finns en poäng i att visa att det finns en debatt och folk som bryr sig. Därför diskuterade jag risken för HIV och hur man därför begränsar vissa riskgrupper att lämna blod, däribland män som har sex med män. För några månader sedan såg det ut som om homosexuella män skulle få ge blod - men efter påtryckningar vände hela processen, och i stället kommer det nu bli än mer restriktivt.
Här vill jag göra ett påpekande: Jag har den största respekt för en medicinsk avvägning. Det är ingen rättighet att ge blod, och det behöver inte innebära diskriminering att inte få göra det, om det är så att riskbedömningen är rimlig. Men det är den inte. Om man har ett test som efter viss tid visar om man är smittad eller inte så skyddar det den som får blodet. Att då säga att män som har sex med män aldrig någonsin får lämna blod, oavsett väntetiden, är inte bara ologiskt utan framför allt moraliserande. Det är som om Socialstyrelsen säger att homosexuella i större utsträckning skulle fuska med att göra testerna och vänta ut väntetiden än heterosexuella. Och det, det är bara unket och ledsamt!

onsdag 20 december 2006


Morgonen tillbringade jag i Märsta med delar av LUF Stockholm. LUF:s största distrikt hade bestämt sig för att kombinera julglädje med verklighetsutflykt och samlat in över hundra julklappar till flyktingarna som sitter inlåsta på Migrationsverkets försvar och gjorde studiebesök. Asbra idé! Jag kan kanske inte böja sanningen så mycket som till att säga att julglädjen spred sig till förvarets personal (de som gjorde sitt bästa för att få oss att inse att förvaret, där regelbundna flyktförsök görs undan utvisningen som vissa kämpat i flera år mot, egentligen inte är ett fängelse utan en fritidsgård - "men med lite restriktiva öppetider".).
Dagen avslutades sedan med skramlande på Uppsalas gator, där folk var givmilda - tyvärr mest med enkronorna.

fredag 8 december 2006

Första bildblogginlägget någonsin här på sidan, fick Landskrona besök. Distriktsordförande Alma Tabak, förbundssekreterare Jimmy Drushammar och undertecknad gjorde en räd i staden där Sverigedemokraterna gått fram oroväckande starkt.
Givetvis besökte vi Torkild Strandberg, Fp:s starke man, och fråga honom om hur utanförskapet i Landskrona ska brytas och Sd behandlas. Men framför allt passade vi på att göra lite handlingskraftigt värderingsarbete och gick ut med flyktingfondens bössor och pratade flyktingpolitik. Det var kanske inte den vänligaste skramlingsstaden jag varit i - men Alma lyckades ändå göra stor succé och ska ha en eloge för sitt skramlande! - medan jag blev bortkörd från den lokala livsmedelsaffären. Ledsamt - men lärorikt. Landskrona, vi kommer tillbaka!